Jag kräks på all shoppande

Är det dit vi har kommit. Köp köp köp…i bloggvärden. Jag tror fan att bloggar som jag håller på att dö ut. Å jag håller på att dö ut ;-) eftersom jag skriver så sällan nu för tiden. Men ändå. Allt handlar om shopping. Tips vart du kan reafynda, tips vart du kan tjäna pengar när du shoppar. Köplänkar, goodiebags undsoweiter e så urbota LESS på det? Ingen annan?
Vem vill höra om det verkliga livet? Give me a shout out eller en Haoul som det så poppis heter!
Puss å kram på ER!

Sälja bord

Kan ju gå bra än dåligt.
Blocket känns alltid kul i början, men inte sådär efter några veckor….Alla som mailar och fullkomligt skriker att de vill ha det jag lägger ut, det är som att det inte finns en morgondag. Efter det, tyst.
Igår var det en som mailat och frågade, finns det kvar? Ja det finns kvar, sa jag, sen tystnad.
Messade på eftermiddagen och frågade om personen var intresserad eller inte , svaret var, nej inte intresserad.

På kvällen kommer det ett nytt mess. Vad är sista priset på bordet?
Oh my, känner jag..I annonsen har jag satt ett pris på 3000, vid snabb affär 2500. Prutat och klart.
Jag svarar 3000 då jag känner att jag inte vill sälja till denna person, det känns som att be om strul.
Men vi deelar fram och tillbaka, och till slut säger jag , fine 2000 som är hans budget. Bättre att sälja ett bord än att inte sälja alls, right?
Han kommer med släp vid 21. Hade ett helvete att hitta till oss, då de bygger om vägarna och tyckte det var the end of the world, 2 thailändare. Kollar bordet, säger, bra vi tar det. Sen börjar han lyfta bort dynorna på stolen, å jag tänker, va gullig han är, för det börjar regna. Sen tar han alla dynor och lägger i ena stolen å bär iväg.
Neej stopp!!!, säger jag. Det är bara bordet som är till salu.
Alltså den minen på killen…obetalbar.

Hans fru trodde det va hela kittet, men i anonnsen står det klart och tydligt att det bara är bordet. Oh my wife liked the chairs..börjar han. Ja, men de finns på Ikea sa jag så pepp jag kunde.
Han försvann iväg med sin polare till bilen, stod och slog sig på huvudet och förbannade sig själv, eller sin fru, vad vet jag. Kom tillbaka och visste inte riktigt vad han skulle säga. Men det va för dyrt för bordet tyckte han.
Hallååå, ord pris var 7000 för det bordet. 2000 är en bra deal.
Kändes som han hoppades på att jag skulle slänga in stolarna i dealen också men hahha nej…dem vill vi ha kvar, kostade 700:- st.

En annan kul grej är att jag lägger ofta upp mina bilder på FB, för att sedan dra över dem på skrivbordet, lika fort plockar jag bort dem igen. Men en bild blev kvarglömd, underredet på bordet. Det roliga är att 4 personer har gillat bilden?

Ya got to love Blocket.
Kram på er, om ni finns kvar där ute.
DSC00106

Trädgårdsjobb

I helgen hade vi en väldigt lugn lördag, Jonas var bakis efter en jobbfest och jag var lite lagom pysslig. Jag planterade om alla blomkrukor hemma så de fick ny fin jord. En dusch fick dom också. Tror bara jag gjort det 1 gång i mitt liv men stackarna, det behövdes allt. Jösses de blev ju gröna igen :)

I söndags var vi hemma hos John och Jenny på brunch eftersom Jenny fyllt år. Det vart sådär lagom lång 2,5 h och sedan vidare ut till Hornbach för gödsel till körsbärsträdet som behövde komma mer i jord. Å jag hittade en massa fina perenner till den första lådan som ska stå på altanen.

Gräva ett hål för ett träd, maj gaad..
1 m i diameter, å 50 djupt, va han kämpade min lilla sork..svetten lackade å granntösen va impad ;-)
Här kommer lite pix för er.
Å världens finaste kisse <3
Kram!
11109559_10153063110073821_5272267665543791544_n 11137198_10153063032293821_5852621056037681272_n 10410103_10153063033143821_5839630301626097628_n

Ja det bläv ju inget

Som texten lyder…det blev inget. Vad känner man? Konstigt.
Det är märkligt att kroppen kan lura en så gröndjävligt.
Jag har alltid vart som en klocka när det kommer till det där, men nu, 7 dagar sen liksom.
Jag fattar inget alls, och jag ska lägga ner allt va det här heter. Blir det något så blir det. Blir det inte, så ja, blir det inte. Tråkigt. Men faktum.

Så många fina och fantastiska spåkvinnor som jag vart i kontakt med säger åååh du ska få två barn, du ska få tre barn..Men..när? När jag är 70? Jag tror på spådom, väldigt hårt. Den senaste jag träffade fysiskt, ja hon såg minsann 3 ungar…men du jag är faktiskt 42,5 sa jag till henne. Tänk inte ålder, det är bara en siffra. Slaaaaapppppnaaa aaaav. Det är inte så lätt att slappna av kan jag säga er.

Vem ska jag tro på..i slutändan har jag bara mig själv kvar och jag tror inte jag kommer få några barn längre.
Däremot så tål jag hundar väldigt bra har jag insett, så, djur kanske passar mej bättre. Det kanske är det som är meningen.

Den här gången var det inte ett spår av mensen, inte ett spår av ens gammal mens. Brösten va som spärrballonger, hyn vimlar av kvissor, fast det är nog alla mängder choklad jag ätit. 2 personer har sagt, va du ser stark ut, pigg och fräsch! Vad kom det ifrån!!? En tyckte jag va gravid som ni minns. Jag fick ett gäng illamående attacker som sköljde över mig och det har nog aldrig hänt.

Jag tror inte på något alls längre.

Ja, idag är en sån dag. Har vart så oerhört låg hela dagen, har massor att ta tag i, å det som funkar bäst är som bekant, att ta tag i det. Brukar kännas bra efteråt.

Jo, jag har köpt en Bruno Mathsson stol ska ni veta. Hahha. Fick hjärtsnurp när jag gick in på en antikaffär och fann den. Här kan jag tjäna pengar!! Tänkte jag. Nu, not so sure..en vi får väl se vad det blir <3

kram på er!

när man känner sig gravid

Ja, jag gör det…lugn avstressad, men gravid. Jag har känt ett illamående som sköljt över mej i några dagar..molvärk i magen och mensen, den är som bortblåst. Första gången ever. Jag är en vecka sen. Har hänt en gång tidigare, en sommar då jag var sjukt stressad och inte kunde sova pga av mörkerrädsla..
Brösten är stora om hus och nästäppa, men gravtest ger utslag på neg. NEG.
Återstå att se.
Kram på er!

Hitta oväntade grejer

Igår gick jag på toan..å döm av min förvåning när jag fann en OB som dök upp. Jovisst.
Saken är den att jag skulle haft min mens nu i lördags, så den är sen.
Men när jag torkade mig så kände jag av att något liksom drog i vajajnan..men gud va konstigt tänkte jag, det är ju precis som när man har en ob i och torkade igen och inser att det är ju för fan ett snöre..

Jag vet inte om jag har skrivit (minns såklart inte) om att jag har fått extremt dåligt minne de senaste åren. Men det här, det här är ju rent skrämmande…

Snälla snälla, säg att det har hänt även er!!

Å jag kan inte minnas när den skulle ha åkt i? Jag menar, minst 2 veckor lär den ju ha bott därinne. Å den såg pigg och fräsch ut dessutom?
Ringde gyn och jag fick en akuttid idag, hon vart helt sjövild, men jag sa ju att jag haft den i ca två veckor och det har ju gått bra, men nej, jag va tvungen att komma omedelbums.
Barbro alltså, älskar det rivjärnet.

Sen undrar jag vad Jonas eg. tänkte när jag efter 5 miuters stirrande på fyndet, svagt ropar upp till sovrummet.
-Jonas..
-jaa?
-vet du vad jag just hittade?
-eeeh näe?!
-en ob?!
-jaha??
-alltså en ob i min vajajna!!!
-oj?

Kram på er kakor!

 

Hjälpa en kisse

Ute hos oss har det funnits en kisse som känns övergiven och verkar ha rört sig i området i många år, långt före vår tid.10 år har jag hört.
Jag har sett honom några ggr under åren vi har bott här, men ibland har det gått ett år emellan..å jag tror då att han är död. Men så dyker han upp igen.
Han har haft långa pälssjok som hängt löst och en gång såg jag en lång reva på sidan och i ett forum vi har för området, kom det efter mycket om och men fram att någon ägde katten och att den såg ut så pga av en sjukdom. Så jag släppte det, och tänkte att den har ett hem. Tovig, men har ett hem. Alla fattar inte vidden av smärtan för en katt som har det så.

Men tidigt i våras såg vi den igen. Min ena granna skickade kort på en katt som såg halvblind ut på ena ögat och som att den hade en allvarlig infektion i andra ögat. Min andra granne reagerade också då den började uppvakta hennes löpande kisse. Sen drog det igång.

Hon ordnade 2 fällor som hon hade på sin tomt. En gång satt grannens katt där, en annan gång hennes egna kisse.
Efter en tid flyttade jag fällorna till vår tomt då han ofta tog sin lov vid vårt garage. Första dagen fastnade fel kisse i den. Den andra natten laddade jag fällan med mat, maten var borta men ingen fångst i buren..den hade lyckats pressa sig ut och det luktade kattkiss om både buren och om filten.
Den tredje kvällen, nu i söndags riggade jag den andra fällan, jag gick ut för att ta en cigg och ser att det lyser rött på den. Den fällan går inte att ta sig ur alls. Känner en ångestklump i bröstet. Hoppas att det är fel katt så jag bara kan släppa ut den. Jag smyger fram till fällan och lyfter på täcket som skyddar den. Å där sitter han. Den lilla, extremt toviga och halvblinda katten. Han gick alltså in 2 ggr i fällan. Men den här gången satt han fast i den.

Jag får ju panik för kl är 22:30. Jag ringer grannen som kontaktar katthemmet och hon kommer straxt före 00 för att hämta honom.
Under tiden sitter jag ute hos honom i regnet och pratar med honom. Berättar hur ledsen jag är att jag tog hans frihet, att han ska få komma in i värmen och hur vacker han är, med mjuk röst.
Jag vet ju att han kommer bli avlivad, och JAG känner mej som en bödel. JAG fångade in honom och JAG tog hans liv ifrån honom. Det är en vidrig känsla och jag tror det drar upp en massa känslor runt Kasper..

Jag är inte dum i huvudet, jag ser hans enorma tovor och jag jag ser hans blågrå öga och hans andra öga som jag inte kan se om det är kvar el inte. Å ändå känner jag så. Istället för att känna att jag hjälper den här katten från ett lidande utan chans till ett bra slut.
Han har liksom levt där ute i alla år, han får mat av ngn som bor en bit bort, fick jag höra. Han har klarat sig bra.
Djur som jag hjälpt tidigare, har skrikit på hjälp. En hund som vart påkörd i Grekland satt jag med tills den äntligen dog. Jag kände ett sånt lugn när det var över. Ingen ville hjälpa oss, och hon hade valpar i magen.
En annan gång var det en katt som vi hittade påkörd i Skåne, det tog 4 h för att lyckas fånga in den och ta den till en vett. men han var så skadad att han blev avlivad.
Katter jag hittat ute där de inte ska vara som mitt i stan har jag hjälpt att hitta hem till sin ägare igen.
Men så den här kissen..känner jag att jag tog hans liv ifrån honom, fast det inte ens var jag som beslutade. Jag borde känna lättnad att den slipper vandra, ensam och trött. Kanske var det att den klarat sig så länge, att den fick mat och att den alltid funnits där ute. Samtidigt som jag lidit så av att se den. Känt med den när det regnat ute och vart kallt. Varma dagar.

Jag fick ett samtal av min granne som sa att hon från djurhemmet hade åkt med den direkt till Bagarmossen och de hade inte ens undersökt katten utan ringt in en länsveterinär för att avliva den. Så dåligt skick var den alltså i.

Varför blir så trassligt. Jag vill aldrig att ett djur ska lida, aldrig någonsin, men varför känns det inte bara bra då att ha hjälpt denna kisse vidare?
Kramar Åsa